Haters gonna hate! Därför kan jag nu gå ut med vad den nya bloggen är MANGOLIGG.BLOGG.SE [länk] Tillräckligt stark för att ta mig igenom erat skit och har betydligt värre saker att ta tag i än er, så i jämförelse med mina andra problem är ni kritiker ganska små! Fortsätt följa mig där!

2005 - Ola Svensson - true colors

2006 - Danny Saucedo - so sick

2007 - Mattias Andréasson - heal the world

2008 - Robin Bengtsson - fields of gold

2009 - Erik Grönwall - run to the hills

2010 - Daniel Norberg - who says

2011 - Tony Weseth - tonys kidnappning

Hittade en gammal dagbok från hösten 2004, där jag skrivit

"Drömmar om framtiden: att pussa darin!"

Jag blir ju lite ledsen över att idol är över.. :'(

Sen jag var 10 år gammal har man följt det där, hur kär jag var i Darin med tandställning, skratten till Anna som sjöng ring ring men lät som en telefon signal själv, lilltjejen Lisa som verkade vara 10 år gammal och dyrkade Britney, som Clabbe fick sätta sig på knä och bedja andra jurymedlemmar om att hon skulle gå vidare. Dannys härlig leende som man skrek på tvn åt, beröringen från amanda jensens version av hallelujah, Erik Grönwalls jäkla rockröst som fick kroppen att ställa fräs i håren!!!! Även galningen som sjöng f*ttan sticker fram, hård o hårig samt Balla da li-Andreas! Fina minnen ♥

Har under en längre tid känt smärta i mitten av magen, strax under bröstet. Trott ett det är för att jag var orolig över något, samt stress. Tills då att jag började blöda ur tarmarna, mamma ringde läkaren och de bad mig komma upp samma dag. #varför så bråttom? Detta var igår, fick lämna blodprover men utöver det en remiss till sjukhuset där de roligtvis kommer gå in med kamera och undersöka då sådant inte syns på röntgen. Börjar inte detta med sjukdomar bli del av min vardag nu? Nu kommer jag gå under två utredningar där uppe. Snart får jag börja möblera och styla mitt egna rum där uppe. Det jobbigaste är väntan.. väntan på provsvar. oron stiger

M till mig: "Skulle gått o hängt mig om jag var du :O"

Hela veckan har videon om Jonah spridits.. Trodde det skulle ge folk en tankeställare. Blir lite besviken när jag ser att folk är lika elaka som vanligt. Inget förändras. Kommer inte lyssna på hennes uppmaning då hon bokstavligen bad mig gå och ta livet av mig i en öppen konversation på facebook. MEN det kunde ha gjort så mycket skada om du riktat det åt fel person. Visst, jag är nere i en deppsvacka men är så jäkla tacksam att jag ändå har styrkan kvar att kunna ta en sådan sak men det hindrar mig inte från att bli upprörd, för tänker på de som inte hade klarat av den saken.. En sådan sak kan faktiskt vara avgörande, tro eller ej.

För ett år sedan hoppade jag på kryckor i tre månader, ett hjälpmedel som behövdes för att stödja upp kroppen som inte själv hade kraften till att göra det. Att rädda mig nu skulle behöva så mycket mer än bara ett par kryckor. Vet inte vart på vägen allt började gå fel, känns som jag under en längre period bara dragit fler täcken över mig, trots att de ska gå och andas igenom känns det  ändå som att lagret blivit för tjockt och täckt igen hålen i tyget. Känns som att jag nu under hösten har fått släppa taget om det som spred den sanna lyckan i mitt liv. Ett pris jag fick betala när kroppen rasades samman var  att offra dansen, något  jag spenderade upp till 10 timmar i veckan med fick jag nu låta gå. Att se det som är så stor del av ens vardag bara passera är att ta bort en stor bit av vem jag är. När jag även nådde den dagen som Du gav upp hoppet om mig, du slutade aldrig förvånas av mitt beteende.. Då fick jag släppa taget om ytterligare den faktor som lyste upp min dag. Den enda person som fått mig bli lycklig ända från smilegroparna, ner i tårna. Vad hade jag sen att hålla fast vid? Tanken på att jag inte mår bra fick bekosta mig de delarna i höst var  inget jag räknat med, även om förståelen finns. Nu kretsar inte mina psykologiska svackningar kring dans och en pojke, utan den situationen jag nu befinner mig i har byggts upp under en längre period, nu pratar vi årsperioder.. Hur allt detta har påverkat mig speglas också i mitt beteende, känsloflödet går över sin kapabla gräns och det slår slint i huvudet. Är så skör, sårbar.. Vill på ett sätt hitta tillbaks till den jag än gång var, till den jag är.. Att se sig själv i spegeln känns främmande. Känns så egoistiskt och sitta och diskutera sitt egna mående.. Måste bli hörd, någon måste kunna se att det här inte var menat att bli. Att jag inte kan dela med mig av eller ens erkänna delar delar för mig själv från min förflutna barndom kan bli ett hinder för att kunna hantera detta, men det måste finnas en genväg. Bär med mig så mycket, har ingen vän att dela det med då alla har fullt med sitt & därav vänder ryggarna till. Tror ändå säcken med bördan jag bär skulle lätta om någon bara försökte förstå mig.. Då kanske ni skulle se att det som är till det yttre inte är vad som finns i det inre. Du ser en reaktion som är utöver det vanliga, men du vet inte vad grundstenen till det var. Du ser läpparna ta form av en båge uppåt, men du vet inte om det finns ett leende inom. Så mycket du tror du ser, om du bara visst att det enda du gör är att titta.

Brukar aldrig lyssna på den typ av musik som Helen Sjöholm gör.. Till och med så min mamma kom in och fråga om jag lyssnade på opera, men nej det var ju bara musikalmusik. Stilen som har ett mer personligare uttryck, kan hitta känslan lättare då. Denna gång i form av frustration, smärta.. och en aning förvirring. Det är alltså; You have to be there/Du måste finnas spelas om och om igen.

Tomten.. Det översta på min tomtelista är så abstrakt, det skulle vara En riktig jul, men då det är svårt att komma med i en kasse så tänkte jag att något du kan höra är väl att jag vill ha ett Effektfilter 6x Star Ø52 mm så när ett ljus jag tänder här hemma kan spridas även på bild!

Läckt ut en video när Jonah (what's goin' on) i inlägget nedan erkänner med egna ord att situationen var förändrad. Vilket sätter folks tankar i urbalans, var videon sann? Är man nere i sådan depression så tar det inte 4 månader att läka, men man skär sig inte heller utan anledning, eller har den smärtan i blicken. Det här med att folk kallar han Fake, går ju bara sågas ner.. Visst, det han gjorde kanske var spel för galleriet.. Ni kan ändå inte anklaga honom ändå för att ha spridit lögner, för det vet vi inte..! Oavsett hur det ligger till är han enligt mig en kille som gör reklam för hur en del av samhället verkligen ser ut. Det är personer som blir utsatta för sådant här VARJE dag.. Även om Jonah i dagens läge har sagt att han mår bra. Budskap har nått ut till så jäkla många! Tyckte gärningen var god ändå! Sluta anklaga honom nu, när han har fått folk att öppna ögonen! Killen är stark som vågar!

Mina skor har jag släpat, med sulorna slitna har jag tagit mig hit. Ju mer ni spottar, dessto mer växer jag.. Så skulle det vart, inte denna gång.. Spottet som hamnar på mig nu är näringslöst. Näringsbrist leder till vissnande. Har inte längre kontrollen över min verklighet, förvirrad med vad jag vill så låter allt bara vara självgående. Jag har blivit svag, nästan så jag skäms att möta mig själv i spegeln. För även min utsida visar vilket bräckligare stadie jag tärt ner mig till. Varje dag har jag som mål att leva upp till de förväntningar personerna runt omkring har på mig. Vad jag än kämpar med, och hur hårt jag arbetar för att nå upp till det som krävs av mig växer snedstegen bara sig större. De slitna skorna håller knappt, skiten läcker in. Försöker ge er det ni vill ha, allt för att gottgöra er. Vilka egenskaper är det jag har ont om för att bli någonting värdefullt hos er? Dömande blickar i era ögon säger att chansen för mig är bortblåst. Inte ens är jag kapabel till att urskilja det mina brister med de kvalitéerna jag saknar för att kunna lyckas. Misslyckad, första känslan som kommer upp i huvudet, en känsla som senare kommer till att utvecklas till en stämpel. En stämpel som är så stark i färgen att den får orken att tyna bort. Folk brukar säga att man når ett vägskäl, man väljer vilken väg man ska gå. Når jag botten nu kan man tro att det bara är att bygga upp livet därifrån men jag har nått punkten var vägarna separerar. En väg är alldeles för mörk men den andra känner jag mig för vilsen på. Om jag inte ger upp - Vart går jag från här?

Förklaringen till att jag hade ett förhållande med mig själv är för att jag skulle koppla mina två konton då personer fortfarande lägger till min gamla. Därav har ingen pojke funnits i bild. Har inte varit något annat än ärlig mot dig, även då jag visste att sanningen skulle såra så var jag ändå ärlig. Jag försökte inte komma på en undanflykt då jag tyckte du förtjänade en sannenlig förklaring (för en månad sen).. Ändå verkar det fortfarande som du inte kan ha någon tillit till mig.

Vet inte vad som smärtar mest; frustrationen över att jag var ärlig i onödan eller att jag inte har makten att få dig att lyssna när jag förklarar hur det ligger till..?

Ida (min närmaste vän) har jag vart tillsammans med någon? du om någon borde hålla koll.
Skulle jag ha skrivit så mycket om dig på bloggen som jag gjort om det  fanns en annan?

Varför skulle jag ha själv ha gillar när jag ändrade till singel om så var fallet?

Vem har jag suttit på bänkarna i skolan och grinat för av saknad?

Det är frågor som finns att ställa

Tänkte hoppa in i duschen men kände sen efter att ett bad nu skulle sitta väldigt passande. Låta alla dagens intryck, känslor och tankar rinna av en. Vänta, sånt sitter väl inombords?! Äsch, får räcka med att skölja håret och kroppen! Varje chans att vara naken tar man väl trots allt

Nu får det räcka.. 3  mardrömmar inom en veckas period. Det är inte de mildaste drömmarna heller. Tidigare var det att min pappa plågades till döds, natten efter stod jag på min mammas begravning och nu så trampar jag sönder ormar till räkor. Det låter humoritiskt. MEN SOM FAN HELLER! Jag kan ju inte ens se tecknade bilder utan att pulsen ökar.. Finns ingen större skräck än ju ormar. Nej ska sluta nämna ordet också, annars kommer jag bli nojig för att kliva in i bilen.. Kommer föreställa mig att någon ligger under  sätet eller något.. hahah har jag börjat tänkt såhär så är jag redan nojig.. men men.. Blir snart inskjutsad till stan där jag ska möta upp min pooolare Ida!

Jag beundrar kyckling, inte bara för det är gott.. Utan att de alla står ut att dela man! :) krävs ett enormt psyke till det! De flesta jag strulat med har vart tuppar, även om alla inte haft fina fjädrar så listar man ut att det finns fler hönor på samme man, men landet har aldrig vart min grej! Tar därav avstånd från hönshus, stall & kohagar! Väntar tills jag hittat min stadsbo! Iförsig finns risk för att stöta på råttor.. hm! ;) Vet inte om råttor, lever de i Polygami de med?!